Alla hade var sin bindel för ögonen. Ur CD-spelaren strömmade klassisk musik. Vi hade var sin kolkrita i handen. Uppdraget var nu att låta kritorna dansa på målarduken. Låter det djupt...haha, det är hur kul som helst! Av med ögonbindlarna. Nästa steg var att fylla i alla fält som bildats, helst utan att bli osams. Vi bestämde att vi inte fick måla i varandras fält och att vi skulle tänka känsla, inte föreställande. När alla fält hade fyllts med färg gjorde jag de sista finjusteringarna och markerade fält med svarta linjer.
Det tog ett tag att bli färdig eftersom tavlan är 100 x 80 cm. Det häftiga är - förutom att vi gjort detta tillsammans - att bilden får ett helt annat uttryck när man hänger den upp och ner. Extra bonus är alla samtal vi haft om vad vi ser i bilden. Vad ser du?
Det här sättet att samarbeta kring en bild har jag lärt mig när jag för många år sedan utbildade mig till fritidspedagog på Linköpings universitet.
Konstnär som inspirerat är Kandinsky.
Lärare i fritidshem - LiU.se
Bilder av Kandinsky - Google.se
2 kommentarer:
Häftigt! Det första. Jag såg var en papegoja till höger / Maria f
Jag ser ett monster med en stoor mun...
Skicka en kommentar